jag har kommit in i en liten jobbig variant av mitt liv just nu tror jag. jag har liksom förlorat hoppet på människan litegrann. folk har inga spärrar och struntar blankt i människor runt om dem. människor tar isönder sigsjälva och människor runt den utan att ens blinka. galet! nu påstår jag inte att jag är unik och står utanför allt dethär eländet. för det gör jag inte. men jag orkar inte rikitg se/höra/läsa allt skit mer. vi måste måna om varann! komigen nu för fan!