13/12

Lucia mysfaktorn är enorm. Trotts detta känner hon inte riktigt av det. Hon är en aning bedövad. Det kan bero på att hon känner en hel del orkeslöshet. Men, men det går väl över. Eller det SKAöver! Hon ska ju jobba hela kvällen så det behövs. Men lite trött får man räkna med att hon är. Hon kan inte lyckas var gång! Speciellt inte efter en dag som igår. Det var en jäkla pers! Det vill hon inte göra till en vana. Snacka om att hon var sliten! Men efter en godnatts sömn är hon piggare än igår. Men dock inte helt tipptopp, men det är hon nog aldrig. Näe, man ska aldig vara riktigt nöjd.

"du sa nåt som du aldrig sagt, hur var det nu du sa?
Att ingenting av det vi haft har någonsin varit bra.
Snön är vit som arsenik, och faller död ner.
I en likblek stad där varje andrtag, känns som det sista..."


Kärleksbarn ♥

Kommentarerna på detta..

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-mail: (publiceras ej)


Din URL/Bloggadress:


Kommentera här under:


Trackback
RSS 2.0