Ett, två, tre! Nu beger jag mig alldeles straxt av för att promenera. Jag hoppade ju över det igår (slarvigt!), då det var på tok för varmt för att röra sig. Men idag har jag inga som helst ursäkter för att sitta och lata mig. Dock så hoppas jag med allt jag har på att sla eller någon annan joinar mig, för det blir allt lite roligare då. Men jag ska tamejtusan gå även om jag blir ensam. Och så kommer det att bli, för man är väl ett styck envis, va? Punkt!