Såhär i hopplösa November så kände jag en viss liten nedstämdhet över alla fina människor som "flutit" iväg, trots att jag inte velat det. Till er (jag hoppas att ni vet vilka ni är) tillägnas detta!

- Jag saknar värmen och myset, som fanns...

- Jag saknar närheten som bara du gav...

- Jag saknar drömmarna om alla 'våra' platser...

- Jag saknar stunderna då allt var perfekt...

- Jag saknar lyckan, glädjen som jag kände då....

- Jag saknar alla skratten och hoppen som gjordes...

- Framförallt så saknar jag dig! ♥