hemma med en klump i halsen. tio minuter senare sitter jag med rödgråtna ögon och har haft det bästa samtalet, med mor, jag haft i hela mitt liv tror jag. (älskar dig mamma!) tusan så skönt det känns. så nu ska jag se till att leva på dethär en stund. för om en timma är det dags att tagga inför träning. så denhär eftemiddagen som böjade i ett kaos ser ut att bli en bra en ändå. som det löser sig ibland. PUSS!